Monday, June 11, 2007

Back on track

Nu var det ett tag sedan. Så det blir en liten roman här gissar jag på.

Jag har observerat att vissa jag litade på är falska as (igen, igen och igen).
Dessa observationer gör nog alla en eller tusen gånger under en livstid och jag är inte förvånad, mest lite fnissig över det faktum att många människor är genomskinliga, manipulativa, skitsnackande lowlifes med alldeles för lite självdistans.
Inget som gör mig ledsen med andra ord, men stundtals irriterad och föraktfull.

Jag har funderat lite över vad som gör att folk tror sig kunna bete sig hur som helst. Jag har kommit fram till en del förklaringar. Om någon som läser känner igen sig i sättet andra behandlar en på: du får fortsätta ringa mig om du vill. Om någon som läser vet med sig att den är en sån som jag sågar i förljande text: ring aldrig mig igen.

Här kommer den alltså:

Guiden till att slippa bli den som folk stör sig på, bara för att dom vet att du är bättre än dom

För det första: Folk tror att du är blåst om du ler mycket, skrattar högt och erkänner att du faktiskt är rätt glad. För fan ta dig om du inte är prettoseriös, har prettosnack, är prettointellektuell, prettodeprimerad och aldrig pratar om dig själv ( Jag VET att det är ouppskattat att prata om sig själv för jag gör det HELA tiden och folk blir nervösa om man inte spelar osjälvsäker och nedbruten).

För det andra: Vill du vinna lite extra respekt så låtsas att du är fattigare än du är fast alla egentligen VET att du kan käka hos dina föräldrar när du vill, och att de kommer att undsätta eventuella ekonomiska problem.
Dessa "ekonomiska problem" som du anser dig ha handlar oftast i grund och botten om att du röker och går ut jävligt ofta, och DET är ju verkligen något som FATTIGA människor har råd att göra. Den logiken kan man tycka är rätt korkad, men nej, man blir automatiskt smart och stark om man gnäller över sin ekonomi som dock tillåter fem brutala utekvällar i månaden, storrökning och jeans för 800 spänn.

Paradoxalt nog kan man låtsas vara ÄNNU fattigare om man bor själv och inte hemma, och säga skuldbeläggande till sina vänner "ja men du bor ju hemma, jag betalar ju allt själv". Du behöver inte reflektera över att andledningen till att folk bor hemma är att dom har MINDRE pengar än dig och INTE har råd med din jävla livsstil. För visst är det jobbigt att bo ensam? Stackars alla som inte får bo med sin morsa och farsa stackars...

För det tredje: Var aldrig ironisk, var aldrig sarkastisk. Var istället gravallvarlig, skratta när andra skrattar och skämta inte själv folk kommer tolka dig som pantad. Om någon säger nåt är det bara att du förutsätter att det inte är ett skämt och nickar förstående, säg något djupt och samhällsanalytiskt och håll sedan käften. Och le inte för guds skull bara dumma människor mår bra.

Sug på den ni jävla livsstils hookers så ses vi i solen när jag slutat jobba.
Puss