Stridspiloter och dramaqueens...

Ni vet den där realityserien som går på tv, som handlar om c:a 8 snubbar som utbildar sig till stridspiloter. Den heter inte helt otippat Stridspiloterna men jag minns inte vilken kanal.

Igår var det andra avsnittet och dom flög runt lite i stridsplan, någon åkte G-kraft-slunga och tuppade av. (För andra gången. Jag tycker synd om honom, för det verkar verkligen som han vill det här.)

En annan "fick problem" med tryckluften i kabinen (nivet, tryckluften i kabinen... eller lufttrycket) så det regnade och snöade i hans plan (ja, sånt händer jeden tag) och var tvungen att landa sitt plan igen. Då var det brandkår där, men allt gick bra och alla var glada.

Fy fan vilken bra serie det är. Man kan dessvärre inte ta den seriöst för fem öre. Det tjäbblas om hur dessa människor ska "försvara våra gränser". Vilkas gränser? De jagade fasen efter en polsk hobbyflygare. De kallade honom "potentiell inkräktare" och jagade efter hans hobbyplan med Gripen haha.

Jag skulle vilja veta vad det är de är så rädda för exakt. Eller om de bara har problem med att skilja på lek och allvar.

Sedan vill jag veta hur mycket skattepengar som går åt till att de ska jaga varandra i luften, åka plan som det konstant verkar vara fel på, leka krig och "försvara våra gränser" mot hobbyflygare på östersjön.

Sjukt bra program, i vilket fall.

Den Svenska Modellen

Jag dricker Kaffe. Om man är kaffedrickare i det här landet dricker man oftast en hink kaffe under en dag. I det här landet gör vi tamejfan vad som än krävs för att få det där bruna vattnet och jag vet folk som har luskat fram kafeterior där det är självbetjäning så att man kan snika till sig en kopp om man är riktigt nödställd.

Jag själv har varit medbrottsling många gånger när det gäller att sno någons mjölk ur det gemensamma lunchrummet i plugget, bara för att jag MÅSTE ha kaffe med mjölk.

Jag har sjunkit så lågt att jag tagit en större mugg än jag uppgett och betalat för på Pressbyrån. I och för sig vet ju folk som läst tidigare inlägg att jag och Pressbyrån inte går ihop alls egentligen, med undantag för min egen förortspresse där jag bekantat mig med personalen.

Jag har en nära vän som mitt under den skevaste fyllan på krogen kan beställa in en kaffe. Vilken tid på dygnet som helst.

Min egen mamma blev fastklämd mellan en Natosoldat och en svängdörr i sitt försök att haffa kaffevagnen på ett tåg i Tyskland härom året.

Det lustiga med det här är att jag nyss läste en text om olika umgängesformer i olika regioner av världen. Där stod det bland annat att en svensk persons tryggaste plats är på kafferepet. Vilket antagligen stämmer. Kaffe återkommer alltid. Så jag gjorde en kaffeguide.

Morgonkaffet, alltså Kaffet man dricker i morgonrock med DN framför sig runt sjusnåret innan man kilar till jobbet. Man är trött. Magen är inte igång. DN skriver om skittrista elitkulturella saker. Men vad gör det? Kaffet är ju nybryggt!

Gåkaffet(kan förekomma med ändelsen "gåkaffeN" ibland) är just Pressbyrånkaffet. 7-elevenkaffet. Roberts Coffee...Coffeehouse by George...Gooh...Mc'Donalds you name it.
Det är blaskigt kaffe till överpris som man envisas skvalpa runt med oavsett hur mycket trängsel det är, hur mycket väskor och påsar man har... Oavsett hur bråttom man har eller hur fattig man är (här kan det alltså hända att någon snikar till sig en kaffe från en obevakad kafeteria.)

Ett annat vanligt och lite negativt klingande ord för den här sortens kaffe är "Gålatten" eller "Springlatten". Må så vara. 80 procent av alla Stockholmare kan ändå ses med en sådan någon eller några gånger under en dag.

Lunchkaffet- det är kaffet som gör att vi kan maska en kvart/ tio minuter när lunchrasten gått mot sitt slut på jobbet eller i plugget. Man lämnar liksom inte kaffe. Särskilt inte efter man ätit. Det vet chefen, och det vet läraren.

Bonuskaffet- Nu blir det intressant.
När vi äter ute, vare sig det är lunch eller middag, så styrs våra val av om det ingår kaffe. Om vi bara är ute efter att fika så styrs valet eventuellt av om påtåren ingår eller inte, och vad den isf skulle kosta om den nu inte ingick.

Jag lovar. Om en lunch kostar 59 kronor men utan kaffe, och en lunch kostar 79 kronor, fast med kaffe, så väljer vi stället som man får kaffet på. Baserat på egna erfarenheter och iaktagelser. 20 kronor för en simpel kaffe är egentligen jävligt mycket. Men det är känslan.

Ciggkaffet- Här beror det helt på om du är mer rökberoende eller mer kaffeberoende. För de som är mer rökare kallas detta fenomenet "Kaffecigg" men är i princip samma sak. Så fort du tänder en cigg måste du ha kaffet där. Det hör till.

Bjudkaffet- I Sverige kan man i princip låta bli att mata en gäst som är hemma hos en från tre på dagen till nio på kvällen.
Däremot får man aldrig, aldrig någonsin låta en gäst bli utan kaffe.
Helst ska det vara framme på bordet inom första timmen, sedan följer ett marathon av kaffehets, uppblandat med samtal om diverse saker, beroende på hur bra man känner varandra.

Ett annat exempel i den här kategorin är att alla guidade turer, kursdagar eller liknande erbjuder kafferast efter halva tiden. Till och med hos frissan dricks det kaffe.

Middagkaffet- eller "Kaffe på maten" är oftast slutspurten på dagen, le grande finale. Det är Kaffe-d-luxe, för ibland får man något litet till som kallas "gott till kaffet", ev. "fikabröd" eller "Kaffebröd".

Hoppas ni blev klokare nu, och jag tror det är mer än en kaffedrickare som känner igen sig :)

Aktualizierung, nochein mal...

Ok jag har fått klagomål igen. Jag vet att jag är apdålig på att fullfölja det här projektet. Min fantasi har liksom varit frånvarande senaste tiden också, men idag har jag fått lite förslag av dudes and girls här och var. Förslagen var rätt många så jag tar lite av varje då för att smöra in mig hos folket och på så vis vinna både mer mark och makt.

-Stureplan-

Ok, gubbar och gummor. Jag har satt foten på Stureplan EN gång i utgångssyfte, och det var inte ens Stureplan, det var Grodan, och jag var 18 år ung.

Det var inte roligt. Det var svindyrt. Det var sliskigt. Det var sjukt uppstyrt och det luktade hårgele för män så det stack i näsan sjutton dagar efteråt.

Vad jag gjort på senaste tid kallas "gå ut med brudarna" och det är en svenssonhandling, såvitt jag vet. Att jag inte hänger på Söderkällaren eller annat valfritt sunkhak borde ni se som en hälsosam utveckling. Jag är fortfarande inte på Stureplan, fast jag vet att ni vill få det till det.

Ärligt; näste man (eller kvinna, vilket det troligtvis kommer vara) som kallar mig "stureplanstjej" ELLER liknande
(det gills alltså om man bara tittar på mig och säger "svamp") kommer jag antingen slå, antingen baktala rejält eller helt enkelt ignorera tills den dag jag dör. Ja, jag är fett allvarlig. Inte till alla, men till majoriteten.

Har ni sagt det en gång behöver ni inte säga det tre gånger till. Det säger mer om er än om mig.

-Mode-

Vad ska jag säga om det? Ingen passar i en s.k. ballongkappa (ni vet tajt i halsen, baggy över kroppen i random längd, sedan ihopsnörpt längst ner).

Antingen ser man fet ut om man väger över 65 kilo, eller så ser man anorektisk, benig och jävlig ut om man väger under 65 kilo. Man får kycklingben. armarna ser korta ut, likaså benen.

Man är helt enkelt ett avtändande element i ALLAS vardag.

Kondomförsäljningen går således ner, för folk är så avtända att de inte kan tänka sig att knulla, tills de blir fulla och ändrar uppfattning och kan tänka sig att jucka på vad eller vem som helst, då finns inga kondomer att tillgå och klamydiaepidemin är ett faktum. Kanske kommer en släng av HIV med också.

Vill man ha det på sitt samvete?

Slutsats: Människor i ballongkappor och ballongjackor är the real axis of evil, de sprider könssjukdomar och gör oss avtända.

-Fyllestories-

Det känns som jag borde skriva en bok om alla jädra galejberättelser... Tragiskt men sant, jag har många på lager. Meet me at the corner and I'll tell you...

-Catfighten på G-Unitfesten-(tillägnad Hux Flux)

Många vill höra detaljerna om hur det egentligen went down när jag och brudarna lyckades hamna på G-Units partaj, slåss, komma undan, slåss igen och inte bli utslängda.

Det enda som är värt att nämna är ju att jag varit med om en RIKTIG catfight egentligen. Eller ja, jag bevittnade den. Som vanligt agerade jag som en människa som inte riktigt varit med i svängarna skulle gjort: jag tog till knytnävarna. "Som tur var" hann jag inte nita på kossan som jag planerat.

I korta drag:

Vi dansade.
En full skata raglar fram och tillbaka in i oss i tjugo minuter.
Hon var äcklig.
Vi var inte äckliga.
Hon sätter sin sista potatis när hon dansar in i oss för femtioelfte gången och någon i vårt sällskap ber henne vänligt att avlägsna sig.
Jag citerar:

"jävla ***** du är skabbig gå hem".

Hon svarar med att bitcha vidare, så det blev en kedjereaktion.
En brutta i laget lackar då och stämplar den fulla dåren på smalbenet med sin stilettklack.
Fyllot blir upprört, kväker "hora" och går.
Bruttan med stiletton har en reaktionsförmåga på hela två sekunder (därav misstaget ni ska få återberättat) men svarar sedan med att rycka denna vedervärdiga människa i håret...

DÅ förstod jag att det var en äkta catfight på G.
Om det är extensions, lösnaglar, långa naglar eller wtf annat med i bilden så bådar det för lite irl klös.

Så långt har alltså allt gått bra.
Tills vi upptäcker att Stilettobruttan ryckt i fel extensions, ve och fasa.
Ett inferno av ultraljuds-skrik utbryter inom loppet av en nanosekund och det visar sig i sin tur att det halvskalperade monstret som blev oskyldigt ryckt var medbrottsling till fyllekajan.
Monstret var dock dubbelt så stort som Mrs. stiletto och kraften i monsterputten var mer än hon kunde hantera.
Jag reflexar, skriker "koooom då din dumma faaaaan" och tänker helt rätt och slätt utdela en skön höger när en biffig väktare gör en glidtackling från sidan, slänger ut kajan och monstret och allt återgår till det normala.

Det intressanta var att så får inte flickor bete sig, så som jag gjorde.
Man ska rivas annars är man karl.

BRÖÖÖL RAP JAG ÄR MAN.

Det här var i KORTA drag... nåja.

Godnatt.