Wednesday, November 14, 2007

Sug på den ni... fast inte första kvällen haha

"Don't give a man pleasure for the moment if you want him to please you for the rest of your life"

Tuesday, November 13, 2007

Re:update

Jag ber om ursäkt för att jag hotar alla till att läsa min blogg och sedan inte skriver något.

Jag ska skärpa mig. Här kommer en snabb sammanfattning om situationer jag försatt mig i senaste tiden:

*En taxi har kört över min fot, som mirakulöst är hel.

*Jag har hittat en liten plastpåse hemma med texten "crack pack" på.

*Jag har idkat tjejmiddag och ätit tacos med brudarna.

*Jag har bett om ursäkt till en person jag försatt i en obekväm situation bara för att jag inte skulle vara i en obekväm situation.

*Jag har firat en väns födelsedag.

*Jag har hängt med engelska huliganer.

*Jag har glömt två cider i kassan på Systemet. Det svider fortfarande av principskäl.

*Jag har sovit på hotell.

*Jag har omedvetet försökt elda upp ett hotell genom att försöka antända deras heltäckningsmatta. Och jag kom undan.

*Jag har blivit klassad som prostituerad.

*Jag har gett brittiska män HELT FEL uppfattning om hur en "typiskt svensk" tjej är. Och jag känner att andra svenska bruttor kommer hata mig för det.

*Jag grät ut för en taxichaffis när ingen ville lyssna på mitt gnäll på fyllan. Han var snäll (och betald).

*Jag ligger back 6000 kronor som jag inte vet vart jag gjort av. Eller hur fan jag fick tag i dom in first place...

Frågor på det?

Friday, November 2, 2007

Ulrica jag måste....

Jag kan inte hålla mig längre.

Ulrica Schenström har ju minst sagt haft en stressig tillvaro på senaste tiden.
Hon pimplade vin på arbetstid och fyllegosade med en man som inte var hennes man, blev fotad in action, uthängd, skälld på, avgick och nu är hon bidragstagare.

Det är ju nämligen så att Ulrica får en fallskärm på två miljoner kronor (läs: bidrag), eller ersättning för två år om man vill kalla det så. Jag ska inte gå på som en nykläckt ung vänster-spoling och gnälla över att två miljoner är väldigt mycket pengar.
(trots att det är det, för vart kommer dessa två miljoner ifrån? bör vi fråga oss. Och har man en hjärna så kan man räkna ut det rätt fort.)

Det roliga är egentligen, att Ullis definitivt inte kommer att söka jobb det första hon gör. När halva hennes bidragstid gått, alltså om ett år ungefär när Ullis är en mille tätare, borde vi fråga henne hur det känns att vara en del av detta utanförskap som hon själv föraktat och betraktat från sina höga hästar i sitt tidigare liv som powerpingla. Det är ju exakt det hon gör nu.

Hon ansluter sig till utanförskapet (låter komplext att ansluta sig till något som är utanför, men Ullis kan.), och går på bidrag som en annan gnällsvensson.

Ironiskt nog, så tycker moderaterna också helt plötsligt, att ett bidrag på två miljoner kronor till en arbetslös vinkännare är helt i sin ordning. Bara sådär. Inget häng på vuxendagiset på arbetsförnedringen, inget tjafs med någon Akassa, ingenting.

"Två mille, help yourself, have a nice life, buy a new car och hyr in någon östeurope som städar ditt hus för fem spänn i timmen."

Jag var arbetslös i ett halvår, och ska nog skriva till Fredde R att jag vill inkassera mina 500tusen kronor nu.

Zuruck

Det var ett litet tag sedan. Det finns skitmycket som bara bubblar i mig som vill ut på den här bloggen. Men jag får ta lite i taget. Jag har dessutom psalmen "blott en dag" i huvudet. Sexigt.

Jag har hunnit med skitmycket. Jag har spenderat brutalt mycket pengar på skit. När jag öppnade mitt ytterfack på väskan igår var det bara taxikvitton där. Hade jag inte varit så snygg hade jag börjat gråta. Men jag ville inte bli svart under ögonen.

Ett annat kvitto som svider är det som ligger och bränner i min plånbok. Det kvittot heter "Dumslynaduharfuckatuppditthårtillprisetav2000kronorfanockså".

"Vad hände vad hände?" Piper ni antagligen nu lite nervöst och kliar er frustrerat i huvudet. Jo, det ska ni få höra:

Som ni alla vet (nä inte alla men nu vet ni ju snart) är jag en blondin from scratch. Ett orginal-ljus-huvud. Jag fick lik förbannat för mig att det vore fint om jag provade färgen "silverblont" eftersom det var reklam för den och jag därför blir tvungen att köpa den efter som jag är lättpåverkad (vilket såklart inte stämmer men jag måste skylla ifrån mig på något eller någon för jag skäms så otroligt över det här).

Jag följde instruktionerna PERFEKT. Jag hade timer. Jag gjorde ALLT. ALLT.
Allt var rätt. Förutom färgen. När jag duschat ur den vidrigt stinkande krämen ur mitt -nu för tiden fula- barr så var det tamejfan blågrått! BLÅGRÅTT! Jag mår illa när jag tänker på det. Jag såg ut som en misslyckad gothare/tant. Så fel.

Dagen efter ringer jag runt till alla frisörer som finns i närheten. Dom var nyfikna. Alla sa "kom in så får vi titta på det" men ingen gav mig tid. Jag fick tag i en till sist. Tog mig dit, med rastamössa på skallen, och visade misstaget. FY FAN det såg ut som att personalen sett ett mord och nu såg döden i vitögat själva.

Det tog fyra och en halv timme att "rätta till" det. Alltså BRA blev det inte riktigt. Men dom gjorde vad dom kunde och det var ju snällt. Vad som inte var snällt var att kalaset gick lös på två tusen svenska skitkronor. Då ingick kaffe och att stolen jag satt i så länge hade massagefunktion. Ajaj mitt visakort smälte typ.....

Sedan träffade jag my brother from another mother, som i sin tur sa "ditt hår är lite... slitz".
Tackafaaaan för att han inte sa "moore" iaf. Det är liksom de gulhåriga, lönnfetas tidning.


Puss