Absoluta INTE:n hittills...

Jag stör mig för mycket på andra och för lite på mig själv, I know. Men idag nådde jag en slags boiling point GROTESQUE som jag inte återhämtat mig från än, trots att det var flera timmar sedan.

PROLOG:
Jag älskar att glo på folk. Folk hatar när jag glor på dem. I don't give a shit för det är kul att titta och kolla hur folk ser ut, vad de har på sig, hitta på vilka de är och så.

Oftast är jag (med mina mått mätt)en i mina tankar snäll, ödmjuk (haha shit vad jag känner att ni skrattar åt min brist på självinsikt nu) och relativt accepterande person. Jag tänker ju liksom inte att folk är fula åt höger och vänster. Förutom ibland. Och då är det extremt. Jag syftar inte på superfeta människor, på acnemisshandlade människor eller tunnhåriga ekseminsvepta människor. Som jag skrivit innan: Inget som är force major varken bör eller ska användas mot någon. Däremot finns det medvetna misstag folk gör, som får mig att vilja ge dom en rejäl utskällning.

Det behöver inte riktigt vara utseendemässigt. Det kan vara andra saker folk gör som är extremt fel vid extremt fel tidpunkt, och det är vad jag ska dela med mig av nu. Några "absoluta inte:n".

THE REAL DEAL:

Idag struttade jag fram i stressgången, på väg hem efter fyra timmars påfrestande kragsömnad (Vilket iof resulterade i att jag vet hur man gör snygga kavajkragar men det är ett helt annat ämne). En meter ifrån mig passerar en tjej, en helt vanlig tjej. Min glo-radar var dock fullt påslagen och hade tagit total kontroll över mina ögon, och det var då jag såg det. Hon hade en VIT GOOGLEMÖSSA på sig! VA i helvette!??! "Google" var skrivet i sådär många färger som deras logga är i också, och det var HEMSKT! Den var liksom extremt vit också, det liksom skrek "Titta på mig jag är en gratis-mongo-mössa-med-reklam-som-en-fjortis-har-på-huvudet-nu". Inget ont om Google, det är min källa till rättstavning på konstiga namn och platser, men som everyday-mössa? Tror inte det.
Inte 1: Ha inte vita googlemössor på er. Please.

Tidigare i veckan stog jag på en fullproppad tunnelbana, även då på väg hem. Det var extremt mycket folk och min väska är ungefär lika stor som en människa men ingen verkar bry sig om det.
(Jag förstår att folk stör sig, hade det varit någon annan och inte jag som hade människaväskan hade jag velat göra illa dem, men nu är det inte så)
De liksom bara tränger sig på tunnebanan, vilket resulterar i att jag står i en sida av vagnen, medans min arm och människoväska försöker ta sig till andra sidan vagnen. Utan mig.

Det är alltså c:a två personer mellan mig och min människoväska, enda länken är min vid det här laget trevarvsvridna, sträckbänks-smärte-liknande värkande arm som krampaktigt håller i för knug och missfosterland.

Det kan jag ta. Det är rusningstrafik, folk ska mot alla odds in i samma tunnelabana, min människoväska har mindre rätt att ta plats än en riktig människa(fast frågan är ifall det vore ok om jag tvingades lämna min väska på perrongen och be den ta nästa tåg? Det tycker man väl inte heller?)och folk kommer inte visa något medlidande för att mitt LIV bokstavligt talat förvaras i väskan.

Det här var inte problemet, egentligen, det var asjobbigt för armstackarn, mer än så var det inte. Problemet var att det stog en tjej och STIRRADE ner i MIN väska hela resan. Inte ens JAG kunde se ner i den, eftersom den var långt bort.

Helt skamlöst stog hon och glodde rakt ner i den! Vad fanns där att se? Jag försökte allt, jag gav henne onda blicken, hon fattade inte. Jag försökte döda henne med blicken, det var helt omöjligt. Hon stog och stirrade på mina grejer i tio minuter, som om det var socialt acceptabelt över huvud taget?! Vad fick hon ut av att göra det? Att stirra på mina bindor och collegieblock och halvdruckna drickyoghurtar jag aldrig slänger, tomma ciggpaket... VARFÖR? Jag känner mig Svennekränkt. Hahahaha.
Inte 2: Titta inte i folks väskor, ffs.