Aktualisierung, leute!

De som känner mig vet att jag älskar att pyssla och designa om saker. Framförallt om processen innehåller tyg och symaskin i någon form.
Jag har kommit till en ny insikt idag.

Jag läste en designtidning, som tipsade om ett smart sätt att designa om en klassisk fällbar solstol på. GENAST och jag menar verkligen GENAST började jag drömma om att spraylacka (ja glansigt ska det vara) hela själva stolen cericerosa, för att sedan sy fast fluffigt leopardtyg som "sitt-tyg". Fluffigt. Päls. Ludd. Tussar. White trash heaven.

Den insiken jag fick, var helt enkelt att jag vill bo i en lägenhet som liknar en semibordell i Nevada. Är det mitt kall?

Åh fy fan, är de första tre sofistikerade orden som färdas genom min skalle. Åh fy fan.

På tal om saker som färdas genom skallen så hade jag svårt att sova häromnatten. Kan bero på att jag dricker tio koppar kaffe om dagen, sitter framför en datorskärm i 14 timmar om dagen och bara MÅSTE se dåliga amerikanska deckarserier med keffa gitarr-riff i bakgrunden till två på nätterna.
Jag vaknar hur som helst efter att ha drömt något halvtrist (alltså var det inte en katastrof) för att ta en nattcigg och äta något onyttigt som förstör hela principen med tandborstning.

Efter min nattreid slår jag på min TV, för att trilla in på en dokumentär om hur man behandlat och "botat" mentalpatienter genom tiderna. Nu finns det helt ärligt väldigt få saker som intresserar mig MINDRE än mentalt miserabla människor, så jag spärrade upp ögonen och tänkte att "nu somnar jag på tre röda". Men icke.

Dokumentären var framme vid 1950-talet, ett par decennier efter en tysk dåre kommit på att man kunde borra arga människor i skallen och avlägsna främre hjärnhalvan för att göra dom glada (läs: känslokalla).

Självklart, när någon bastard (läs: person som inte har rötter i USA i detta fall tysken) kommit på något sjukt, så kommer en ikon (läs: en person med rötter i USA) och kommer på något som är sjukare, snabbare, bättre och effektivare.

Jag har noterat att amerikaner har en alldeles speciell, landstäckande egenskap som går ut på att allt som görs och upptäcks, kan de göra om till något som kan massproduceras, masskonsumeras och ofta massmissbrukas.

Amerikanen hade kommit på att man behövde ju faktiskt inte hålla på och borra och ha sig i alla arga dårar, man kunde helt enkelt lösa det hela MYCKET effektivare. Han kläckte den briljanta idén att man kan hacka bort den arga hjärnbiten med hammare och spik, via ögat. (Lobotomi, mina vänner)

Ni som läser undrar antagligen vart jag vill komma med det här svamlet, och helt ärligt så är det här bara prologen till MITT problem med det här.

SJÄLVKLART så bestämmer sig den som gjort dokumentären
(kan vara flera också men det är mer kul om det sitter en våldskåt lobotomi-lover och gör den hemma själv när personens respektive snusar gott i dubbelsängen på övervåningen)
för att visa ett riktigt ingrepp som filmats! En stackars arg (hon såg rätt chilled down ut men det kan varit för att tio personer höll fast henne) gumma låg, livs levande och fick en megaspik inhackad i ögat av denna amerikanska hjälte (ok, nu ska jag släppa att han var amerikan, det var mer för att ni ska fatta att det faktiskt var den tvättäkta begåvade hjärnan bakom det hela som hackade i någon annans mindre begåvade hjärna).

OH LORD! Det var hemskt. På allvar. Han vred och tryckte med den där jädra maffiga spiken, hackade lite till så hela skallen på tanten skakade. Tror ni jag sov? _Usch_

Jag har glömt poängen med hela texten jag skrivit så jag lämnar er i frustration och ovisshet nu.

Puss och kram amalgam.