White trash VS Jet set

Alltså de senaste dagarna, har jag kommit så nära Victoria Beckhams och Paris Hiltons liv som möjligt.
Möjligt om man tänker realistiskt på vad mitt liv ska innehålla (förutom att jag kommer bli toppdesigner, snuskigt rik och flytta min främst uppskattade vänkrets med barn och allt vad det innebär till en egen lyxvillage vid en lång strand i Los Angeles).

Igår var jag på fotbehandling, så jävla nice.

Jag har helt ärligt Europas fulaste fötter. Jag skulle utan tvekan få rollen som statist i typ CSI. Då skulle jag spela ett lik på bårhuset där bara fötterna sticker fram. Alla skulle tro att de lagt ett äkta lik där när de såg mina fötter med en såndär liklapp runt. Skulle vara coolt att se sina egna fötter vara lik och bli mordutredda. Ska fan maila dom.

Fick veta att mina fötter är lite missbildade och att jag kommer få ont när jag blir gammal om jag inte köper rätt inläggs-sulor och rätt skor GENAU, men det skiter jag i.

Fotvårdaren förstod det när jag förklarat min passion för höga klackar och att jag hade hittat ett par skitsnygga höststövlar med minst tio centimeter klack som jag tänker ha även om det är snö och is och 20 minusgrader.

Sedan gjorde jag en AHA-maskbehandling också. För er som är mindre fast i vår utseendefixerade värld kan jag berätta att AHAsyror slipar bort översta hudlagret i ansiktet, och gör porerna JÄTTESMÅ (så SMÅ att jag måste skriva det med stora bokstäver). Jag blev fin och jag tror att jag kände mig såhär senast när jag var bebis. I hyn alltså. Men det sved nog inte när jag var bebis.

Well, ska man vara fin får man... dricka vin. (Antagligen var levern också bättre när man var bebis)

Sedan ska jag till frissan också. Och känslan av att vara en desperat hemmafru sprider sig som glitter i hela kroppen. Jag kompenserar det med tio stora stark på fredag. Och att jag säsongskort på Stadion. Haha