Den Svenska Modellen

Jag dricker Kaffe. Om man är kaffedrickare i det här landet dricker man oftast en hink kaffe under en dag. I det här landet gör vi tamejfan vad som än krävs för att få det där bruna vattnet och jag vet folk som har luskat fram kafeterior där det är självbetjäning så att man kan snika till sig en kopp om man är riktigt nödställd.

Jag själv har varit medbrottsling många gånger när det gäller att sno någons mjölk ur det gemensamma lunchrummet i plugget, bara för att jag MÅSTE ha kaffe med mjölk.

Jag har sjunkit så lågt att jag tagit en större mugg än jag uppgett och betalat för på Pressbyrån. I och för sig vet ju folk som läst tidigare inlägg att jag och Pressbyrån inte går ihop alls egentligen, med undantag för min egen förortspresse där jag bekantat mig med personalen.

Jag har en nära vän som mitt under den skevaste fyllan på krogen kan beställa in en kaffe. Vilken tid på dygnet som helst.

Min egen mamma blev fastklämd mellan en Natosoldat och en svängdörr i sitt försök att haffa kaffevagnen på ett tåg i Tyskland härom året.

Det lustiga med det här är att jag nyss läste en text om olika umgängesformer i olika regioner av världen. Där stod det bland annat att en svensk persons tryggaste plats är på kafferepet. Vilket antagligen stämmer. Kaffe återkommer alltid. Så jag gjorde en kaffeguide.

Morgonkaffet, alltså Kaffet man dricker i morgonrock med DN framför sig runt sjusnåret innan man kilar till jobbet. Man är trött. Magen är inte igång. DN skriver om skittrista elitkulturella saker. Men vad gör det? Kaffet är ju nybryggt!

Gåkaffet(kan förekomma med ändelsen "gåkaffeN" ibland) är just Pressbyrånkaffet. 7-elevenkaffet. Roberts Coffee...Coffeehouse by George...Gooh...Mc'Donalds you name it.
Det är blaskigt kaffe till överpris som man envisas skvalpa runt med oavsett hur mycket trängsel det är, hur mycket väskor och påsar man har... Oavsett hur bråttom man har eller hur fattig man är (här kan det alltså hända att någon snikar till sig en kaffe från en obevakad kafeteria.)

Ett annat vanligt och lite negativt klingande ord för den här sortens kaffe är "Gålatten" eller "Springlatten". Må så vara. 80 procent av alla Stockholmare kan ändå ses med en sådan någon eller några gånger under en dag.

Lunchkaffet- det är kaffet som gör att vi kan maska en kvart/ tio minuter när lunchrasten gått mot sitt slut på jobbet eller i plugget. Man lämnar liksom inte kaffe. Särskilt inte efter man ätit. Det vet chefen, och det vet läraren.

Bonuskaffet- Nu blir det intressant.
När vi äter ute, vare sig det är lunch eller middag, så styrs våra val av om det ingår kaffe. Om vi bara är ute efter att fika så styrs valet eventuellt av om påtåren ingår eller inte, och vad den isf skulle kosta om den nu inte ingick.

Jag lovar. Om en lunch kostar 59 kronor men utan kaffe, och en lunch kostar 79 kronor, fast med kaffe, så väljer vi stället som man får kaffet på. Baserat på egna erfarenheter och iaktagelser. 20 kronor för en simpel kaffe är egentligen jävligt mycket. Men det är känslan.

Ciggkaffet- Här beror det helt på om du är mer rökberoende eller mer kaffeberoende. För de som är mer rökare kallas detta fenomenet "Kaffecigg" men är i princip samma sak. Så fort du tänder en cigg måste du ha kaffet där. Det hör till.

Bjudkaffet- I Sverige kan man i princip låta bli att mata en gäst som är hemma hos en från tre på dagen till nio på kvällen.
Däremot får man aldrig, aldrig någonsin låta en gäst bli utan kaffe.
Helst ska det vara framme på bordet inom första timmen, sedan följer ett marathon av kaffehets, uppblandat med samtal om diverse saker, beroende på hur bra man känner varandra.

Ett annat exempel i den här kategorin är att alla guidade turer, kursdagar eller liknande erbjuder kafferast efter halva tiden. Till och med hos frissan dricks det kaffe.

Middagkaffet- eller "Kaffe på maten" är oftast slutspurten på dagen, le grande finale. Det är Kaffe-d-luxe, för ibland får man något litet till som kallas "gott till kaffet", ev. "fikabröd" eller "Kaffebröd".

Hoppas ni blev klokare nu, och jag tror det är mer än en kaffedrickare som känner igen sig :)