Monday, April 14, 2008

14/4/08

Egentligen får folk tänka vad de vill i sina hjärnor. Fantisera om vad de vill också, såklart. Man kan inte styra andras tankar men vi har vissa gränser för när det inte är ok för fantasi/tanke att övergå i handling. Det är ju nämligen STOR skillnad på fantasi och verklighet, eftersom vi har ett val när vi utför en handling: ska vi eller ska vi inte?

Oavsett konsekvenserna av handlingen/-arna så väljer vi om vi ska utföra den, och hur. Självklart kan val vara begränsade, exempelvis kan jag inte ta tåget till stan PRICK 17:03 eftersom det inte går ett tåg då, men det går ett 17:00 och ett 17:06. Så jag kan alltså välja om jag vill åka tidigare eller senare än 17:03. Simpelt. Man kan enkelt ta andra tyngre exempel men det pallar jag inte för då blir det alldeles för stort ämne såhär på morgonkvisten.

Vi kan inte styra våra tankar särskilt bra. Om vi skulle kunna göra det så skulle vi inte ha några känslor alls. Vi skulle aldrig kunna bli rädda, eftersom vi skulle utelämna tankarna som manar på rädslan. Vi skulle inte reta upp oss själva med tankar på vad som känns störande, och vi skulle inte tänka på det som gjorde oss ledsna och nere, eftersom vi skulle kunna bestämma om det öht skulle göra sig påminnt.

Skulle vi helt och hållet kunna styra våra tankar skulle det inte finnas några fantasier heller eftersom vi bara skulle kunna utgå från de tillrättalagda uberrationella tankar vi hade. Fantasier skulle således bli verkliga saker, reflektioner över vad som redan finns, eller har hänt, eller som man vill ska hända. Men bara realistiskt.

Alltså vore det tråkigt om vi kunde bestämma vad som ska tänkas (således kännas) eller fantiseras om. Även om det är svårt att acceptera att vissa kommer fantisera om barn, eller bara tänka på dom på ett fel sätt, medan andra kommer fantisera om grannens hund. DÄREMOT så utgör dessa tankar och fantasier inget reellt hot "irl" så att säga, så länge de inte börjar levas ut. Där går ju gränsen.

Vi kan inte se vad andra tänker, så vi kan inte hindra andra från att ha peddofest i sitt huvud, och det får man ju ta. Däremot bör ALLA vid det här laget veta vad man får leva ut och inte. Det är inget snack om saken. Alla vet. Peddo eller inte peddo.

Det är DÄR jag börjar undra vad som får vissa människor att tro att just DE har rätten att leva ut sina mörkaste fantasier ändå. Trots att de vet att "vi andra" förkastar hela handlingen. Alla har någon gång tänkt en ond tanke. Jag vill påstå att alla tänkt massa onda tankar vare sig det överrensstämmer med deras rationella peronlighet eller inte. Nu pratar jag inte om barn och djur längre, utan om att man kanske önskat livet ur någon, velat ta livet av någon, velat slå ner någon, krossa någons knäskålar... eller liknande. Råna en bank med automatvapen och gisslandrama kanske... MEN majoriteten av oss genomför inte handlingen. För vi har det valet.

Varför tycker då ändå vissa att deras behov och fantasier står över andra människors rätt till välbefinnande eller rent utav liv? Jag kan köpa att många seriemördare har hög aktivitet i främre hjärnan och således högre aktivitet i aggressionsområdet. Men det är ju rationell ilska. Man handlar FORTFARANDE någorlunda logiskt och efter ett val. Handlingen är dessutom inte ett spontant infall som en blixt från ovan, det är något som existerats i denna människas huvud som en "ond" tanke eller fantasi, precis som många andra i samhället säkerligen har suspekta fantasier och tankar.Skillnaden är att man blir mer handlingskraftig och målmedveten, man är ju förbannad. Det betyder inte att man tappar fattningen, för utbrott i ilska är som sagt inte förbehållet folk som mördar någon. Då skulle vi smälla ihjäl varandra som mygg. Det är ju trots det en förklaring till deras agerande- inte för att de har en viss sorts hjärna men för att de är en viss sorts personlighet med en viss sorts hjärna.Det öppnar nya dörrar antar jag. Men det spelar ingen roll.

Det finns folk med aggressioner som inte skadar andra för att de är väl medvetna om att de, precis som alla andra, inte har någon som helst rätt att leva ut sina impulser på andra människor. Eller djur får jag väl tillägga...

No comments: