Ok, CL-finalen gick inte så bra. Inte för att jag håller stenhårt på något utav lagen, men det hade varit roligt om utgången varit annorlunda- under omständigheterna.
Jag är hemma för första gången på sjukt länge känns det som, antagligen eftersom de övriga hushållsmedlemmarna är på jobbet, så jag kan slappna av istället för att vara paranoid och konstant förbannad.
I helgen är det ju kalas som gäller för hela slanten, sjukt hardcore ska det bli. Jag har klädångest och är oduschad, som vanligt. som om inte det var nog tror jag jag sumpat sminkväskan (läs min shitload med ansiktsfärg) hos snubbens polare. Det är iof det bästa alternativet om den ligger där, eftersom värdet på den lätt går över två lax, så ligger den i ett jävla pissdike blir jag ju lite mer purken.
Tänkte idag på folk som hör av sig när de ser att man är unavailable, det är rutin liksom. Då är det liksom safe att vara rädd för kontinuitet så man kan göra sig påmind och bli bekräftad utan att behöva anstränga sig mycket mer. Så fort personer som dessa ser att man lagt hatten på någon annans hylla så kommer ett sms, ett telefonsamtal eller liknande "oskyldigt" som ett fucking brev på posten. Nu råkar det bara vara så att jag är sjukt ointresserad och planerar fortsätta vara det också. Två ord till er: Screw you.
Jag har klappat en hund i ansiktet två gånger. DET trodde jag aldrig om mig själv, förutom Sebs hund möjligtvis. Eloge till mig. Typ som om jag skulle torka en unges snoriga näsa, det händer liksom inte. Det är typ VÄRRE till och med.
Ses efter helgen då nu ska jag in i dimman fo sho!
Kram och knogjärn på alla!
Friday, May 23, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment